Maria

Okej okej okej..jag vet att det gått ett tag sen sist och JAG VET att jag typ börjar alla mina inlägg likadant eftersom jag inte lär mig att uppdatera bättre. På sistonde har jag lämnat in hemtentan och i och med det fått sommarlov =) wiho. Jag har även hunnit med gröna lund en gång till, den här gången med familjen och Elliott, som typ iofs är familj numera. Innan det hade jag, dum som jag är, utmanat folk att gå i spökhuset??!!, vilket slutade med att vi alla hade varsin biljett i handen och in bar det av. Kön tog typ 30 minuter och under dessa minuter hann jag se flera panikslagna människor samt spöken som jag när jag såg dem i dagsljus nästan höll på att börja gråta. Det var speciellt en jäkel med huva, massa pucklar och ett haltande ben som jag hade kunnat raka av mig allt mitt hår för att slippa möta inne i huset.
Gabriel "gjorde illa foten" i första rummet när jag backade springades och skrek som en galning "det är ett monster bakom väggen", vilket skapade en flock av människor som sprang skrikandes baklänges, förutom två 10 åriga killar jag skickat in före som lockbete, nej jag skämtar inte. Iaf så fick Kalle ta ut Gabbe och vi andra fortsatte framåt, jag och mamma blev hela tiden knuffade framåt så att vi var längst fram, vilket skapade en sådan panik inom mig att jag blev hänsynslös...jag knuffade mamma framför spökena, skyddade mig bakom henne och sprang, Benjamin tappade skon, vilket jag sket i totalt (efteråt erkände Benjamin att om inte Elliott hade tagit upp skon så hade han lämnat den, så panikslagen var han.) I bland hade jag lust att gråta, men kom på att de hade filmkameror :) När vi kom ut hade jag inga som helst problem med att erkänna att jag inne i huset inte alls hade tänkt på Benjamin eller Elliott, som ändå är yngre, utan om de hade fastnat i ett rum och börjat skrika efter hjälp hade jag struntat i dem för att när jag var ute i säkerhet sagt till någon som jobbat där att något hänt dem :P  Med detta vill jag varna er andra att aldrig hamna i en skräckfilmssituation med mig, ni kommer brutalt bli offrade för min överlevnad.

Efter den dagen har jag mest jobbat och åkt runt med mamma och Kalle för att titta på när de har handlat saker till båten. Veckan som kommer ska jag jobba, fira Gabriels födelsedag och förhoppningsvis träffa Ina och Elin!!

Bjuder på en bild från när Mando Diao uppträdde. Min kamera togs fram när de tog av sig tröjorna